Skip to main content

Förbättra affärsreseprogrammet med hjälp av ”nudging”

3 min
Posted: 26 July 2018Updated: 26 July 2018
Topics: Blogg
18EG543-HRG-Campaign-Blog-05_Blog_Phase-01_300418_v01.jpg
Nobelpriset i ekonomi 2017 tilldelades Richard Thaler. Vad hade han gjort som ansågs vara värd ett nobelpris? Han gjorde oss uppmärksamma på att människor inte alltid agerar rationellt och att vi kan styras till att agera på ett visst sätt genom beteendeekonomi, eller så kallad ”nudging”. Thaler fick idén till sin teori när han observerade reaktionen hos gästerna på en middag efter att han plockade bort en skål med nötter från bordet. Han tog bort möjligheten för dem att välja, men i slutänden var gästerna nöjdare eftersom de tack vare detta undvek att fylla magen med snacks och därmed var mer sugna på mat när det var dags att äta middag. Teorin fungerar även i andra situationer. Skattemyndigheten i Storbritannien skickade ett brev till 100 000 skattebetalare som inkluderade raden ”nio av tio britter betalar in sin skatt i tid”. Det lär ha ökat skatteintäkterna med 210 miljoner pund.[1] Det är inte svårt att föreställa sig liknande situationer inom affärsresor där vi kan använda samma teknik för att uppnå motsvarande fördelar. I stället för att straffa de anställda som inte efterlever policyn kan vi till exempel låta alla få veta hur många som har bokat inom policy och hur mycket pengar företaget har sparat tack vare detta. År 2012 gjordes en fältstudie för att utvärdera hur hotellägare kunde få gäster att i högre grad återanvända sina handdukar.[2] Tre olika skyltar visades för gästerna: på en stod det ”Hjälp till att skydda miljön”, på en annan ”Samarbeta med oss för att hjälpa till att skydda miljön” och på den tredje kunde man läsa ”Vi drar vårt strå till stacken för att skydda miljön. Kan vi räkna med din hjälp?” Den tredje skylten gav klart bättre resultat än de andra och är ett exempel på vad som kallas indirekt ömsesidighet. Det innebär att man känner tacksamhetsskuld när någon annan har gjort något å ens vägnar. Det kan hända att du redan använder någon av dessa tekniker i affärsreseprogrammet, kanske helt omedveten om att du därmed använder vetenskapen om ”nudging”. Här får du se hur tekniken kan ta form inom ett affärsreseprogram. Ta till exempel tidig bokning. Vi kan använda information från affärsresebyrån för att ta reda på hur mycket företaget sparar på att boka i god tid. Sedan kan vi dela denna information med en resenär som försöker boka för nära inpå avresan genom att skicka ett anpassat meddelande vid en väl vald tidpunkt. I meddelandet kan vi exempelvis specificera hur mycket pengar resenärens chef hittills har sparat åt företaget. Det kanske inte gör någon skillnad för den här specifika resan, men det kan bidra till att förändra beteendet vid framtida bokningar. Ett stort antal studier visar att begränsad tillgång kan leda till att värdet på en viss produkt eller tjänst uppfattas som högre.[3] Det är något som många resebyråer online utnyttjar för att sälja semesterresor. Nästan alla upplever vi väl då och då känslan att vi måste slå till när vi ser att det bara finns ett par sittplatser kvar till ett attraktivt pris? Vi kan även använda denna information för att uppmuntra ett visst önskat beteende inom affärsreseprogrammet. En möjlighet är att informera resenärerna att det endast finns ett rum kvar med gratis frukost och Wi-Fi på det önskade hotellet – om de väljer att boka senare kan det hända att dessa förmåner inte längre är tillgängliga. Du kanske redan använder vissa av dessa tekniker, men har bara inte varit medveten om det förrän nu. I vilket fall som helst kan det vara dags att lyssna på beteendeekonomerna och börja knuffa dina resenärers beteende i rätt riktning med hjälp av ”nudging”. [1] https://www.telegraph.co.uk/finance/personalfinance/tax/11147321/Five-tricks-or-nudges-HMRC-uses-to-make-you-pay-210m-extra.html [2] Indirekt ömsesidighet: A Novel Influence Strategy for Stimulating Cooperation, Noah J. Goldstein, Vladas Griskevicius och Robert B. Cialdini [3] Begränsad tillgång och dess effekt på värdet: A Quantitative Review of the Commodity Theory Literature, Michael Lynn, 1991